Okeeeeej.. Ska börja blogga igen, men endast för att kunna få skriva av mig. Kommer inte göra bloggen synlig för vänner och bekanta. Iallafall inte till en början. Känns skönt att veta att man kan vara lite anonym. Nu heter jag ju dock exakt som förra gången jag bloggade så risken finns ju att nån jag känner hittar hit. 

Nåväl. Kommer använda bloggen som ett sätt att skriva av mig på ett mycket mer privat plan än vad jag gjorde i förra bloggen. Känner att jag måste ha någonstans att kunna ventilera vad jag känner och vad jag tänker så detta kändes som en bra idé nu. Har alltid varit bättre på att uttrycka mig i skrivt. Befinner mig känslomässigt sätt i en svacka just nu, vilket jag gjort ett tag.. Vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur skiten liksom. Försöker att låtsas som att ingenting når mig men egentligen så gör det ju det. 
Alla runt omkring har liksom liv som rullar på medan det känns som att jag har trampat på ett och samma ställe i snart ett år. Jag unnar allt bra som händer mina nära och kära, SÅKLART! Men ibland har jag lust att skrika "JAAAAAG DÅÅÅÅÅÅ?!? När är det min tur?" Jag bara väntar och väntar på den dagen då jag också kan få vara lite lycklig och genuint glad. Ibland känns det som att desto mer jag försöker att ändra på situationen jag befinner mig i desto mer åt helvete rattar jag. Svår ekvation som jag inte kommit på svaret på än... Men sånt där tar tid ibland har jag hört. Men vem orkar vänta föralltid?